Imorse blev det en promenad med Mellanhusse innan han gick till skolan. Men den var inte så lång. Efter frukost tog jag en tupplur. Sen kom Stormatte och sa att vi "skulle gå ut". Jag vet inte vad det betyder, men eftersom hon tog mitt koppel så antog jag att det var dags för promenad så jag fick bråttom upp. Härligt tänkte jag ! Stormatte tog med mig på en lång promenad. Jag vet inte hur lång tid är men det var en av de längsta jag fått hittills och vi kom hem strax innan det var dags för mat igen. Men vad som skilde den här promenaden från andra var att Stormatte emellanåt sa till mig att sitta, sen gick hon en bit från mig så långt nu kopplet tillät, och jag skulle sitta kvar ! Första två gångerna ville jag följa med, då gick hon tillbaka till den plats där hon först hade satt mig och sa till mig att sitta igen, sen gick hon iväg igen.

Tredje gången satt jag kvar och Stormatte lät jätteglad, och kom tillbaka. Just då förstod jag inte helt och hållet varför, men det hade ju tydligen något med att sitta att göra. Sen gick vi en bit, innan hon gjorde om samma sak, och eftersom det är roligt när hon låter glad så satt jag kvar när hon gick. Det gjorde hon flera gånger och till sist så satte jag mig så snart hon stannade.

Men så plötsligt kom en hund till en bit bort och eftersom jag inte kände den, så ville jag skälla, men då sa Stormatte "fy" och lockade på mig och gick åt andra hållet.

Så jag kunde inte hälsa på den andra hunden, jag hade ju fullt upp att följa med Stormatte. För just nu var det roligare, sen luktade hennes fickor gott. Under resten av promenaden stannade Stormatte flera gånger och lät mig sitta kvar medan hon gick iväg en bit. En av gångerna gick hon längre bort än vanligt och släppte kopplet, men jag märkte det inte.

Jag blev så häpen så jag satt kvar och hann inte reagera förrän Stormatte var tillbaka bredvid mig. Då fick jag ngt jättegott - leverpastej sa Stormatte att det hette. Det spelade ju ingen roll. Vad som var viktigast var ju att det var så gott. Det här ville jag göra om fler gånger.

När vi kom hem var jag trött, och hungrig. Så det var härligt att få lite lunch i sig.