Senare på kvällen kom Stormatte hem från "jobbet" och då tog hon en promenad med mig. På vägen hem mötte vi en lite långhårig "golvmopp" som bjäbbade något alldeles förskräckligt. Jag blev irriterad och reste ragg och fräste åt den, men den verkade inte lyssna. Stormatte sa bara helt lugnt "Lägg av Meya" sen gick vi vidare. Men jag som var upptagen att se vart den där "golvmoppen" tog vägen råkade komma framför Stormattes fot precis när hon skulle sätta ner foten, och då blev det på min tass. Det gjorde jätteont så jag blev ledsen och matte blev orolig och ville klämma och känna på min tass. Men den gjorde så ont trots att hon inte tog i så hårt, så jag grät lite. Sen linkade jag sakta hemåt. Väl hemma gick jag och lade mig och slickade min tass.

Stormatte var fortfarande orolig och ville titta igenom den ännu en gång, det gjorde ont. Men hon fick ju göra det och hon klämde och kände mycket noggrannt och så försiktigt.

Hon tittade på Storhusse som kommit ut till oss och lät bekymrad, när hon troligen berättade för Storhusse vad som hänt. Han tyckte synd om mig och klappade mig tröstande han med. Sen fick jag ett sent kvällsmål och då kändes tassen lite bättre, den hade ju fått vila ett par timmar. Men jag vill ju inte gå på den mer än jag måste.

Ett tag efter att jag "kommit hem" så åkte Stormatte till "jobbet". Så då var jag hemma med Storhusse och Lillhusse. Lite senare kom Mellanhusse hem. Han hade tydligen varit hos "en kompis". Jag måste hälsa fort på honom och sen nosade jag av honom för han luktade katt ! Usch !

Jag fick några "flashbacks" från min tid hos min föregående familj. De hade flera katter och en av dem satte sig en dag i min nos ! Det gjorde jätteont vet ni. Sedan dess vill jag varken bråka med katter, kela med dem eller jaga dem om jag riskerar att de bråkar med mig. Nej fy för katter !

Men Mellanhusse, honom var det härligt att träffa igen. Han var också glad att se mig. När vi hälsat klart tog Storhusse ut mig på en kort promenad. Det var dags för middag nämligen. Min middag alltså, så jag hade lite bråttom in igen och gjorde bara det jag måste just nu.

Åh vad härligt det var att träffa Stormatte och Storhusse igen. Och Lillhusse han och jag var nog lika glada åt att se varandra igen. Jag fick en jättekram av "min" Lillhusse. Nu verkade de alla vara som vanligt. Så den däringa "åkomman" de hade då de var så "sävliga" den verkade ha gett med sig. Skönt det.

När vi kom innanför dörren så talade jag om för "Lillungen" att jag bodde här, så jag rynkade lite på nosen åt henne när hon kom för nära min "Stormatte". Den här gången hann inte Gammelmatte säga något, för Stormatte sa bara helt lugnt :

"Nej Meya hon får vara här just nu hon med"

och så visade hon "Lillungen" till en plats att ligga på, och mig en plats en liten bit från henne. Det kändes helt ok. Jag behövde inte ta hand om den här "valpen" det gjorde Stormatte åt mig, så skönt det kändes.

Jag lade mig ner och kände bara efter hur skönt de var att vara hemma.

Idag fick jag åka bil igen. Gammelmatte satte först in mig i bilen, sedan gick hon och kom ut med "Lillungen" också och satte henne i bilen. Jaha tänkte jag, nu tror hon att vi ska åka bil tilsammans, men dte gillade inte jag något vidare för ibland, och speciellt i bilen, är "Lillungen" så flamsig. Visserligen är hon bara en 10 månaders boxervalp, men ändå, hon borde ju kunna sitta stilla och gå ordentligt i koppel. Framförallt vara still i bilen. Gammelmatte sa till henne, men hon flamsade vidare så jag fräste åt henne. Då såg hon så ynklig ut och genast sa Gammelmatte "Nej, fy Meya du ska vara snäll". Jag blängde lite irriterat, sen lade jag mig ner och småmuttrade lite. Tur att vi satt på olika platser, med Gammelmatte mellan oss.

Sen bar det av. Efter en kort resa så var vi tydligen framme, så jag tittade ut. Härligt "HEMMA IGEN" tänkte jag när jag kände igen omgivningen.

Då tog Gammelmatte med sig även "Lillungen" ut från bilen. Jag talade genast om för henne "Lillungen" alltså, att nu var hon på mitt territorium. Här härskar jag. Då hördes Gammelmattes arga röst :

"NEJ MEYA, nu får du skärpa dig. Lägg avmed de där dumheterna!"

Jah tänkte jag, låt gå. För den här gången.