Hittills har väl allt varit ok här hos den nya familjen, men idag var det inte det för mig. Mellanmatte och jag var ute på promenad när jag såg några hundar på avstånd. Eftersom jag inte kände dem så skällde jag för att höra om de kunde presentera mig. Sen morrade jag för de kunde inte vara trevliga för jag kände hur Mellanmatte blev så konstigt spänd. Det reagerar en ju på. När jag morrade så ryckte Mellanmatte i mitt koppel så det kändes i halsen, så jag sa aj, men hon lät arg på rösten och tittade på mig med arga ögon. Så jag vågade inte höra efter hur det egentligen var med de andra hundarna.

När jag bara gick jämte Mellanmatte efter den episoden, så klappade hon om mig och lät mycket trevligare på rösten. Det gillade jag. Men jag funderade lite på vad hon tänkte på strax innan.

Inatt sov jag i det sk "masters bedroom", dvs i min Storhusse och Stormattes rum. I samma rum sov även en liten kille (på två ben alltså då) som var jätterolig att leka med. Jag kallar honom för "Lillhusse".

Enligt Stormatte så var han 6 år, inte för att jag vet hur gammalt det är, men kanske du som läser vet ?

Dessvärre tyckte inte "Lillhusse" - och inte Stormatte och Storhusse heller för den delen - om när jag slickade honom i ansiktet och ville leka med honom.

Men han skulle ju pysslas om tänkte jag. Han var ju som en valp - tyckte jag av någon anledning. Så jag tyckte det var lite synd att jag inte fick pyssla om honom och leka med honom som jag hade hoppats. Valpar vill ju leka visst vill de väl det ?

Inatt sov jag här för första gången i mitt liv. I sällskap hade jag en pojke på 17 år och hans två marsvin. Men marsvinen fick sedan flytta ut eftersom jag tycker det är jätteskoj när de springer runt i buren sin, och gärna vill se det hela tiden. Det blir lite fart och jaktlusten tänder till.

Jag tyckte det var jättesynd att min sovkamrat tog ut dem till ett annat rum. Men det värsta var att jag inte visste vart jag skulle hitta dem nästa gång jag hade tråkigt.