Sen visade hon mig återigen till köket och upprepade "Sök". Nu började jag fatta vad hon ville, så jag ner med nosen och började frenetiskt leta runt i köket. Ahh där fångade jag upp en svag lukt av Godis. Närmare bestämt Morot. Den var under vanten. Men jag hittade den.

Ännu en gång sa Stormatte "Sök" och jag som nu visste att det betydde gottis sprang runt i köket på måfå, men jag hittade inget.

Men tydligen hade jag inte ansträngt och engagerat mig tillräckligt. För när jag verkligen började söka med nosen, då fångade jag upp en lukt av Gott godis. Men vart var den ? Jag svepte som en dammsugare runt mattan men kunde inte komma på , förrän plötsligt när jag "lyfte" på mattan så kom jag åt den sista godisbiten. Smarrigt värre. Och så kul det var ! Både Stormatte och jag gillade att leka så här.

Ja idag var det ockspå en dag med ett tufft träningspass. Den här gången var det Storhusse som bestämde träningspasset. Jag låg som vanligt i köket och såg att han åt på något och blev ju lite sugen jag med. Men när jag frågade så sa Storhusse "NEJ Meya" "Inte tigga". Så jag lade mig ner och lyssnade mest på vad de i vardagsrummet gjorde. Sedan gick jag och tittade efter. När jag kom tillbaka var Storhusse tråkig och satt vid datorn, så jag lade mig ner vid hans fötter, som vanligt.

Då tar Storhusse fram något ur en "kakburk" som luktar jättegott, och vet ni, han lägger det på min tass! Hur ska jag göra nu tänkte jag och tittade frågande på Storhusse.

"Nej Meya, inte röra" sa han då i en vänlig men rätt bestämd ton, så jag lät den där godsaken ligga där på tassen. Då kommer Stormatte med kameran förstås, och då passar jag på att försöka ta den där godbiten. Men Storhusse var vaksam. "NEJ MEYA" "Inte röra den" säger han i en mycket bestämd ton. Matte fotar och vet ni vad Storhusse gör då ? Jo utöver att locka mig med en "pepparkaka" ja den hette visst så den där godbiten, så lägger han en saftig "lussebulle" framför mina tasssar.

Nej tänker jag, nu orkar jag snart inte mer. Det är så svårt, så svårt att inte äta upp de där godsakerna. Men eftersom Storhusse och Stormatte bestämmer, så gör jag som de säger. Stormatte fotar det också.

Sen äntligen får jag ett varsågod. ÅH vad glad jag blir, men för att vara riktigt säker så sneglar jag på Storhusse och han säger "VARSÅGOD"  i en vänlig ton så då förstår jag att jag faktiskt får ta den där "Pepperkakan".

"Lussebullan" den tog Storhusse själv han. Sen får jag en till "Pepparkaka" vad glad jag blir.

Idag tog Mellanmatte på sig träningsskorna. Sen lockade hon på mig, och då förstod jag att det var dags för en runda i "joggingspåret".

Inte mig emot för jag hade försökt få Stormatte, Lillhusse, Mellanhusse, och Storhusse att busa med mig, men det var lönlöst. Ingen av dem var leksugen. Så nog ville jag få komma ut och röra på mig. Så jag följde glatt med.

Det första varvet gick ju utan problem. Så vad ska vi göra nu då tänkte jag. Då fortsatte Mellanmatte ett varv till, ja det var ok det med. Lite trött blev jag men inte särskilt mycket.

Sen blev det ett tredje varv också, då började jag tycka det var tråkigt, och mest släpade mig runt. Mellanmatte tyckte det var lite jobbigt eller trist (vet inte vilket) så hon började busa med mig så jag skulle orka hänga med. Då gick det av bara farten in på det fjärde varvet, men då började benen tröttna lite. Återigen försökte Mellanmatte "peppa" mig, men jag kände att det nog blivit lite för mycket så jag orkade inte riktigt. Men med lite uppmuntran och "kasta pinne" så tog vi oss runt om än i lugnare tempo, även detta fjärde varv. Men jag var trött efteråt.

Jag tar en tupplur på vardagsrumsmattan och vilar en stund.

Idag var jag ute en bra stund med Storhusse på eftermiddagen. När vi kom in igen så var Stormatte och Lillhusse inte kvar hemma, de hade gått ut någonstans. Jag kände doften av dem redan i trappuppgången.

Storhusse låste dörrarna och sedan gick han också ! Nu var jag helt ensam hemma. Det kändes väldigt konstigt. Jag försökte öpnna dörren för att få lite sällskap och lite kul med "marsvinen", men se det gick inte för sig. Det var låst till dem. Jag försökte och jag försökte, men nej det gick inte att komma in. Jag beklagade mig lite, men tröttnade eftersom ingen hörde mig så jag gick och lade mig igen på favvomattan. Ja det var väl bara och vänta tills de kom tillbaka igen.

Idag hade visst Stormatte bestämt sig för ett träningspass med mig. Det blev väldigt jobbigt, för samtidigt som jag skulle lyssna på henne, så kom en massa hundar förbi med jämna mellanrum, och då måste jag ju kolla in dem. Den första hunden vi mötte var en ung hund och hon sa inte mycket. Men jag blev lite irriterad och fräste till henne.

Då blev matte arg på mig och lät väldans bestämd på rösten så jag tyckte det var bäst att lyssna.

Nästa hund vi mötte var en stor svart hane. Han var jättearg och hans husse sa inte till honom alls. Han bara skulle bråka på mig och naturligtvis svarade jag och blev irriterad. Då lät Stormatte riktigt arg på rösten, så jag gjorde som hon sa gick snällt bredvid henne och blängde bara på den där andra hunden. Men raggen på mig var rest för jag var rätt osäker på den där hunden. Sen fortsatte vi vår promenad under "nådiga former". Jag kände att Stormatte var irriterad, men jag förstod inte riktigt varför. Vi gick in i en stor hage, det var staket runt hela den, och där fick jag sniffa runt lite. Stormatte var lugnare nu men det kändes som hon hade bestämt sig för något.  Stormatte tycktes ha bestämt sig för att låta mig jobba lite idag. Så vi satte igång. Det blev "dressyrträning" för hela slanten.

Det var "sitt", "fot", "ligg", "stanna", "hit" och sen om igen. Stormatte svängde åt alla möjliga håll och ibland sprang hon ifrån mig så det var inget annat att välja på än att följa med i hennes tempo. Jag visste bara vad vissa av orden hon sa betydde. Men ibland ville jag bara inte lyssna på henne fast jag visste vad de betydde de ord hon sa. Då kom en korrigering och ett ryck i kopplet. När jag i ren häpenhet satte mig, så fick jag en ordentlig klapp och med en trevlig röst sa matte att jag "var duktig". Jag tolkade det som att jag gjort något bra. Så när jag visade att jag lyssnade så fick jag ännu mer "bra". Det kändes inte så dumt.

Då var det roligt.

När vi kom hem var jag rätt trött i huvudet och Stormatte lät också nöjd med mina framsteg. Väl hemma fick jag en morot det är gott, och även vatten, för jag var så törstig.

Som jag sa tidigare, idag hände de mycket. En tredje sak som jag var med om idag, och fick "medalj" för (mattes namn på den där saken) av Stormatte, det var att baka pepparkakor.

Hur kan man få "medalj" för det kanske du undrar - eller inte.

Oavsett vilket så ska jag berätta det för dig ändå.

Jag lät nämligen bli att äta upp "pepparkakorna" (det var så de kallades), fast de låg frestande på bänk och bord. Likaså "pepparkaksdegen" (ja den hette tydligen det). Den tittade jag inte ens på, men jag visste att den fanns där. Den luktade gott.

Jag lät också bli att äta upp mattes macka - fast den ramlade ner på golvet och då alltså tillhörde mig.

Jag blev så stolt över medaljen. Du ser väl själv ! Visst är den fin ?

Och du en sak till - den smakade JÄTTEGOTT ! ! ! !

Häromdagen höll Stormatte och Storhusse på med något som såg spännande ut och luktade gott så gott ! Jag gissar att det är till mig, eller vad tror ni ? Naturligtvis måste Stormatte testa om jag lyssnade och förstod vad hon sa därav följande scenario. Jag satte mig på kommando och tittade på något som matte höll i handen. Det var något som kallas "pepparkakshus". Det luktar gott i vilket fall som helst oavsett vad det heter, och när matte ställde ner det på golvet så här, så gissade jag att jag skulle få smaka. Men inte förrän hon gav mig tillåtelse tydligen ! Jag provade att resa mig meddetsamma för att provsmaka, men se då sa stormatte : "NEJ inte röra" ! Självklart lyssnade jag, ja ni ser ju själva. Vad som inte kom med på bilden var att jag fick äta upp ett träd som var på "pepparkakshus brickan". Enligt Stormatte därför att det gått sönder. Glad var ju jag. Men sen fick jag inte mer. Lite synd, men spännande var det !