Idag tog mellanmatte ut mig på promenad - ja i alla fall trodde jag att det skulle bli det. Men istället släpar hon med mig till ett rum utanför lägenheten där hon tar fram en tvåhjulig sak, cykel kallades det visst. Den tar hon med sig när vi går ut genom ytterdörren, sen sätter hon sig på den, och tror att jag ska följa med ! Men det vete katten om jag har lust med. Men hon övertalar mig och ivär bär det, om än med misstänksamhet från mig ! Visserligen har jag varit med om liknande förr men inte i den här familjen. Men hon håller ett lagom tempo, så jag joggar med bredvid - som det tydligen förväntas att jag ska göra, för hon säger hela tiden "BRA - DUKTIG TJEJ" i ett lovande tonfall. En bit går det bra, men så får jag syn på en annan hund på andra sidan av cykeln som jag vill hellre hälsa på och glömmer mig, springer framför cykeln och cykeln ramlar om kull och mellanmatte också. Då rycker hon i kopplet och låter arg och som om hon är ynklig och säger

"VAD ÄR DET DÄR FÖR DUMHETER ? FY !"

"HÄR SKA DU VARA, VID MIN SIDA, OCH DU SKA LYSSNA PÅ OCH FÖLJA MIG - BARA MIG JUST NU !" "LÄGG AV MED SÅNT DÄR !"

Jag lyssnar på henne och förstår inte vad hon säger, men hon låter som om jag gjort något fel ! Vadå jag ville ju bara hälsa på hunden, inte tänkte jag på att cykeln var med då heller, och inte på att hon höll i mig heller. Nej den där "cykeln" verkar allt lite vinglig den !

Nåväl vi fortsatte "cykelturen". Efter en stund började jag bli lite trött, och då plötsligt fick jag syn på en annan hund som jag ville hälsa på, men precis när jag tänkte springa till den, ryckte det till i kopplet och jag kom av mig. Javisst ja mellanmatte blev ju arg den föregående gången, så jag stannade till och det kändes bekvämare, men sen ropade den andra hunden på mig och jag försökte ta mig dit, omkull föll "cykeln" igen, och mellanmatte med, om möjligt lät hon ännu argare nu och jag kände att det var bäst att inte bry sig om hunden. Mellanmatte klev återigen upp på cykeln och sa till mig att jogga bredvid. Vi mötte lite senare ännu en hund, men när mellanmatte sa "NEJ" så följde jag henne istället. Då kom en mycket gladare tonfall i henne och hon sa "DUKTIG MEYA, SÅ SKA DET SE UT -BRA".

Det var ju myckjet trevligare att höra henne glad, så jag joggade glatt vidare, men var rätt trött nu, och mellanmatte cyklade bredvid men i sakta tempo.

Där välbekant omgivning, nu vistte jag att vi snart "var hemma igen". Så skönt !